Lite av varje…

Igår var Meya hemma med Jonathan hela dagen och dom hade tagit en långpromenad tillsammans. Meya hade varit helt lös hela promenaden, dom hade mött två hundar och en joggare och hon hade inte ens försökt att gå fram. Jonathan hade henne på kommandot bakom eller sidan under hela promenaden. Jag är såå stolt över mina pärlor!

Nu till nåt som gjorde mig alldeles otroligt orolig idag och gjorde så att jag stack från jobbet och körde alldeles för fort på 57:an.  Jonathan ringde mig på jobbet och var helt uppriven och hade gråten i halsen, han berättade att Meya hade rymt! Tydligen skulle han åka en sväng med moppen och låste in Meya i huset, trodde han. Men han hade glömt att stänga altandörren på baksidan och inte heller grinden var stängd. När han kom hem och öppnade dörren fanns ingen hund i huset. Han letade och ropade så att flera grannar kom och frågade vad som hänt. efter ca 20 min hittade han henne vid pumphuset med en av våra grannar, hon hade kännt igen henne och lockat med henne in i bilen vid våran postlåda. Meya som var på spårjakt efter lillhusse hoppade ur hennes bil (en cab) och sprang vidare till pumphuset där hon en en gång kunde locka henne till sig. Gissa om både Jonathan och Meya blev glada att se varandra!!  Han hade inget koppel och en moppe med sig men hon vek inte från hans sida utan sprang allt hon kunde bredvid moppen hela vägen hem:)

Man hann tänka mycket på vägen hem, mest tänkte jag att hon nog skulle vara borta ett tag och hitta någon snygging att para sig med eftersom hon löper nu. Fast så här efteråt tror jag nog att hon bara ville hitta sin bortsprungna husse;)

/Kramar Linda

Löp

Jaha då var det dags för löp igen, det känns inte som om det gått 6 månader redan. Tur att hon inte började tidigare för då hade jag haft problem med hundpassning när jag jobbar eftersom mina föräldrar har en hanhund.

Jonathan gick på sommarlov i Fredags så nu får hon vara hemma med lillhusse i 2 veckor innan min semester börjar. Hoppas bara att hon får lite aktivering under dessa veckor, man vet ju inte med trötta tonåringar;) Det är förresten inte bara tonåringen som är trött just nu, Meya blir oxå väldigt trött när hon löper så de kan ju sova på soffan tillsammans!

Regniga kramar Linda

Sängkompis

I helgen har ju hussarna varit bortresta så Meya och jag har varit ensamma hemma. I Lördags gick vi ner till Gnesta marknad och hade socialträning. Meya var så duktigt, visst tittade hon och ville fram och hälsa på vissa hundar men hon lyssnade om jag sa till. Det var absolut inga problem med alla ljud och mycket folk. Det blev en promenad på ca 3,5 tim innan vi var hemma igen, jag trodde att hon skulle vara döö trött men icke sa nicke hon hade nog kunnat gå lika länge till.

På natten så sov hon förstås i husses säng och på morgonkvisten kröp hon upp och lade sig på min arm. (det var inte lätt att ta kort på sig själv och hunden men det gick)

/Kram

R.I.P Mysan

Idag har jag tagit ett av de där svåra besluten som vi djurägare måste ta ibland. Jag har varit hos veterinären och avlivat min skogskatt Mysan som jag haft i 16 av hennes 17 år i livet. Hon har länge varit knackig i ett framben men de senaste månaderna har hon oxå haft ganska många och kraftiga epilepsianfall.

När jag kom hem från marknaden i Lördags hade hon haft ett till, den här gången hade hon ingen hemma som kunde hålla i henne så jag hittade henne nedanför soffan i efterkramper med saliv i hela ansiktet. Den här synen var det som gjorde att jag bestämde mig. Jag ville inte att hon skulle få ett anfall till och dö i dessa fruktansvärda kramper där hon knappt inte får luft. Ibland finns det ingen återvändo och nu var det ett sådant tillfälle där man måste sluta att tänka på sig själv.

Jag åkte till veterinärboden och veterinär Nina Berthold som är en helt underbar vet. Hon trodde även efter en snabb undersökning att Mysan hade cancer i buken för hon var onormalt ”bukig”. Så det kändes helt ok att hon fick somna in.

Sov så gott Mysan:)

Ensamma hemma

Nu har man och barn lämnat huset för att dyka hela helgen i Oxelösund med övernattning. Känns både skönt men oxå lite tomt, fast jag har ju min underbara pärla här hos mig och inatt får hon sova i husses säng;)

Vi ska ta en långpromenad in till Gnesta idag Meya  och jag och gå på marknad tänkte jag. Det finns ett tivoli där med mycket ljud och konstiga maskiner, kommer att bli mycket miljöträning idag. Meya brukar inte bli rädd för nya upplevelser så det ska bli intressant och se hur hon reagerar på tivoli ljuden. Rapport kommer ikväll….

Sitter här och får nästan lite ångest över vad jag ska hitta på nu när jag är solo hemma, man vill ju hinna med sig själv så mycket man bara kan. Det händer inte ofta att jag har en helg för mig själv så det gäller att passa på nu!

/Kram

Sjötur

Igår skulle vi ut med vår båt och sova över på en ö som heter Furskär. Båten har från och till krånglat med motorn men efter mycket meckande lovade maken att den gick klockrent. Så det bar iväg vid 10 efter mycket packande (från min sida) och med ett glatt humör. Jonathan åkte kneeboard på vägen ut och Meya ville hoppa i och rädda honom, hon höll på att ramla i flera gånger så jag fick hålla ett stadigt tag i henne.

Vi kom ut till ön innan båten började krångla, därute hade det redan lagt till flera båtar så vi fick inte plats. Vi gav oss av för att hitta ett annat ställe. Då började motorn att hosta igen, vi bestämde oss för att åka tillbaks till bryggan eftersom vi inte visste om den skulle starta om vi stängde av den.

En båtresa som normalt tar ca 30 min tog oss 1,5 tim pga att vi bara kunde köra på lite mer en tomgång. Suck, gissa om min kära make låg risigt till, han ska ha för klockrent:( Tråkigt att det inte blev en längre tur men jag är glad att vi klarade oss till bryggan utan att behöva hjälp.

På vägen hem var Meya såå trött:)

Modell för en dag:)

I onsdags var jag och två av mina vänner på The studio i Stockholm för att bli sminkade av riktiga makeup artister och fotograferade som modeller. Man skulle ha med sig egna ombyten med kläder (max 3) för att det skulle bli variation i bilderna. Jag trodde att jag skulle vara jätte nervös och inte riktigt klara av alla poser som man skulle stå i, men det var nåt av det roligaste jag gjort på länge:)
Här kommer två av bilderna som jag köpte med mig hem.

Huggorm och hundvakt!

Vi har varit hundvakt till mina föräldrars hund Uve sedan i tisdags. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att ta hand om honom eftersom han är lite aggressiv av sig ibland, men den som varit jobbigast är Meya. Så fort Uve kom innanför grindarna började hon jaga bilar längs med staketet som hon aldrig gör annars här hemma, hos mina föräldrar gör hon det tydligen ibland. Konstigt att hon gör det när Uve är i närheten men inte annars!
Hon har dessutom blivit trotsig och testar gränser hela tiden, det ska bli skönt när han åker hem på måndag, jag hoppas bara att hon lugnar sig igen.

Idag tänkte jag att en långpromenad skulle vara bra för att lugna hennes sinne. Vi hade väl gått i ca en timme när jag tyckte att vi skulle sätta oss och vila en stund. Vi satte oss i en skogsglänta och Meya skulle lägga sig ner. Men hon kom aldrig så långt, jag såg i ögonvrån hur hon hoppade baklänges, fnös till och såg rädd ut. Jag gick dit för att titta vad hon blivit rädd för och där låg en kolsvart huggorm i attackställning! Jag hann aldrig se om hon blev biten tyvärr.
Som tur är har jag en veterinär som jag kan ringa vilken tid som helst och hans ordination var vila och om det svullnar så ska hon få cortison, 2 mg/kg kroppsvikt i en engångsdos. Så länge hon mår bra och inte blir alltför medtagen så behöver man inte åka till sjukhus.
Nu hoppas jag att den inte bet utan att hon bara blev rädd när den fräste åt henne. Vi får ha lite is i magen och se vad som händer:(
/Linda

Rallylydnad

Igår var vi hos Carro på rallylydnads kurs. En heldag intro i sporten med teori och praktik. Vi har ju gått kurs under hösten i rallylydnad så för mig och Meya blev det en bra repetition. Jag måste erkänna att jag inte tränat speciellt mycket sedan kursen slutade i höstas så jag trodde inte att det skulle gå så bra. Men min underbara vän slutar aldrig att förvåna mig, hon följde mig runt banan som om vi inte gjort annat än tränat;)

Jag hade henne lös under tiden som jag hjälpte Carro att plocka ihop och fast det var hundar runt omkring så följde hon mig när jag städade! Jag är så otroligt stolt över henne min underbara pärla!
Bild på mig och Meya finns på Carros blogg: http://sormlandshunden.bloggagratis.se/
Hälsningar från en stolt matte:)

Trist:(

Det är så här Meya gör när hon tycker att matte suttit för länge vid datorn utan att bry sig om henne!